Direktlänk till inlägg 23 november 2011
I helgen skadade min underbara kollega sitt knä allvarligt och det har medfört att min vecka hittills har varit tuffare än vanligt. Det märks verkligen när en person saknas... och jag blev lättad och glad när hon kom tillbaka idag!
Gårdagen var enormt hektisk och det kändes skönt när jag väl satt i bilen på väg hem. Jag hade en passagerare i bilen och vi småpratade om stort och smått. När jag precis hade lämnat av honom i Ängelholm ringde min dotter på mobilen. Hon storgrät och jag såg direkt en hemskt scenario framför mig, som t ex att lilla Chili dött eller något annat sorgebesked. Eftersom det känns som allt kör ihop sig hade jag inte blivit förvånad... Min energi är ju som jag nämnt tidigare på upphällningen.
Dottern lyckades iallafall snyfta fram att stråken till fiolen hade gått sönder! Vilken lättnad! Var det inte värre??? Det visade sig vara fabrikationsfel på dessa stråkar, så dottern blev snart glad igen, när hon förstod att det inte var hennes fel. Och jag var glad hela kvällen! Tacksam över att det bara var en pryl det handlade om!
Nu är det bara några dagar till första advent och gräset växer fortfarande... Jag är inte där mentalt än! Men det är ju bara att gilla läget. Advent kommer vare sig man vill eller inte!
Maj hade kunnat vara en så mysig tid, men maj är ALLTID stressig. Jag skulle vilja sitta med en kopp kaffe under körsbärsträdet, men istället sitter jag inne och rättar och bedömer, rättar och bedömer. Varför vill Skolverket l...
Nu är festligheterna och ledigheten slut för denna gång. Julpyntet får stå kvar till helgen för i morgon är det jobb på schemat igen. Folk säger ju att man behöver mindre sömn när man blir äldre, men jag älskar sovmorgn...