Nu märks det att jag har börjat jobba igen. Vilken kontrast det är mot att vara hemma och sjukskriven. Var tar all tid vägen??? Mörkret kryper inpå och dagarna är för korta. Helst skulle jag vilja att dygnet hade några fler timmar.

Jag får helt enkelt uppdatera mer till helgen...

Idag hade jag en annorlunda, men väldigt trevlig arbetsdag. Vi fick besök av 40 sjuåringar från Ringtorpsskolan i Helsingborg och mina elever skulle guida dem runt på Gångvad.

Vi hade tur med det mesta; jag kände mig OK efter förkylningen och vädret var strålande!

Att klappa kalvarna och se tjurarna tyckte sjuåringarna var spännande, men ack vilka känsliga näsor de hade! De tyckte att det luktade fruktansvärt illa och en tjej nästan kräktes när en kossa lättade på trycket...

En grupp fick se när tjuren stångades lite med sin granne och det var en riktig höjdare!

I nya häststallet fick de möjlighet att klappa Pinocchio.

Rundvandringen avslutades med lite traktoråkning, vilket uppskattades enormt! Barnen strålade av lycka och mina elever var stolta över att få köra dem!

En lyckad dag och alla var glada! 

Tack för alla uppiggande kommentarer och tack för att ni tittar in hos mig. Jag önskar er alla en riktigt härlig vecka!

Det här blev ingen rolig helg. Näsan är lika röd som Rudolfs, ögonen är feberblanka, det är jobbigt att andas och jag mår allmänt helkass! Troligtvis kan jag gå till jobbet i morgon, för det känns, trots allt,  som det går åt rätt håll.   

Nu börjar naturen och trädgården verkligen få höstfärger. Det känns mysigt på ett sätt, men jag kan inte komma ifrån att det känns jobbigt när det blir mörkare och mörkare för var dag. Vintern kan ju bli fruuuuuktansvääääärt lååååång om det bara regnar och blåser. Sannolikheten att det blir en snörik vinter som i fjol är väl ganska liten? Å andra sidan läste maken någonstans att två polska meteorologer har förutspått att det ska bli den kallaste vintern på 1000 år... Den som väntar får se!

Så snopet!

Jag har nu jobbat min första dag på sex veckor och det var något som jag har sett fram emot länge. Men vad händer???

Jag tålde tydligen inte komma till jobbet. Igår kväll kände jag en pirrande känsla i halsen och idag blev jag kanonförkyld.

Jag frustar och nyser, snyter och suckar...det är RIKTIGT synd om mig nu. Jag känner mig nästan som en förkyld man...så illa är det.

Tur att helgen kom emellan, så förhoppningsvis är jag på benen på måndag igen.   

Har jag kanske ätit för få äpplen på sistone?