...söndag, måndag (sista dagen på jobbet på ett tag) och sedan smäller det!

90% av alla som gör den här operationen blir nöjda med resultatet och jag hoppas verkligen att jag INTE tillhör de resterande 10%-en.

Med tanke på hur det ser ut nu kan det bara bli bättre...eller?!?

Även en kossa kan vara söt...   

Mina nyaste tulpaner som kaninerna inte hittade i vintras.   

De heter 'Johann Strauss' och är ganska korta i rocken, vilket jag gillar. Tulpaner har annars en tendens att bli så hemskt rangliga...

Dagarna har länge varit typiskt "apilkyliga". Kylan som kommer på våren känns alltid kallare än vinterkylan (men det kanske beror på att vinterjackan inte längre sitter på...?). I morse var det dock riktigt kallt och det hade varken jag eller mina växter räknat med. Vår altan var en isbana, pansaris på bilrutorna och riktigt halt väglag (bitvis)... Hoppas alla växterna har klarat köldknäppen!

Min isiga altan i morse kl. 07.00 Hoppas inte mitt fina rabarberfat  har spruckit...

Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot dagen D.

Om sex dagar smäller det. Då ska min första fot opereras för hallux valgus - ett ingrepp som tusentals människor har gjort. En baggis säger alla, men jag, som    till och med har problem med att ta ett blodprov i fingret, tycker att det känns lite nervöst och det står jag för.

Operationen tar ca 55 minuter och den sker med lokalbedövning. Som tur är får jag musik i öronen så att jag slipper höra sågen. TACK FÖR DET!!!

Sedan väntar sjukskrivning i 4-6 veckor och därför har jag en hel del att stå i. Allt måste ju bli klart. Tvättberget i källaren, löven i trädgården, ut med hönsgödseln i rabatterna, ner med knölar och lökar, låna böcker på biblioteket, storhandla, träna så mycket som möjligt etc etc.

Tyvärr blir det nog ganska glest med inlägg i bloggen ett tag eftersom den bygger på mina dagliga foton... Förhoppningsvis blir det inte total idétorka iallafall - jag lär ju ha tid att fundera (speciellt första veckan när foten ska vara i högläge hela tiden och jag inte får göra mer än det som är absolut nödvändigt... he he...ett par dagar kanske det känns bra?)

Nedräkningen har alltså börjat!

Idag var det kosläpp på Gångvad. Ett vårtecken om något. Det var ganska kallt i vinden, men det brydde sig inte kossorna om. Vilken glädje!

Jiiihaaa! Här gör man en riktig uppvisning!

    HOPPLA!

Efter de första ko-miska korusningarna stångades de lite.   

Denna bild togs i förrgår  ca kl. 20.30 Jag hade hoppats på skarpare färger orsakade av askmolnet, men så blev det inte.  

Nu blommar vitsipporna. Dessa växer precis vid vår entré, men även i skogen vänder de sina vita små ansikten mot solen och på kvällen sluter de sig igen och återvänder till knoppstadiet.